Tilda

Jag frågar en av de absolut finaste människorna i mitt liv, som händelsevis också råkar vara min syster, vilka tre ord hon skulle välja för att beskriva mig och hon svarar intelligent, omtänksam och driven. Jag tillåter mig faktiskt pausa från ödmjukheten till förmån för en välförtjänt egoboost för på måndag dimper det nämligen ner ett par tentaresultat i tillvaron och därför tar jag tillfället i akt att må bra nu. Just in case.

För övrigt är det här med "beskriv dig själv med tre ord"-saken en jävligt kul pryl som jag gärna använder mig av både när jag umgås med nya människor och när jag hänger med folk jag redan känner. Hur jag tolkar svaren jag får behåller jag minsann helt för mig själv.

Tillvaron blir nog rätt ofta inte som man tänkt sig, men det händer nog mindre ofta att man reflekterar över det.  Jag började fredagen (och helgen) med att byta sömn mot vakenhet, men då detta skedde lite tidigare än jag planerat bytte jag även hemmastudier mot den schemalagda hearingen-historien i skolan. Sen bytte jag hemmalunch mot utelunch och därefter bytte jag även bort den planerade fredagssiestan mot kurslitteraturläsning. Dagens planerade gymträning bytte jag mot långpromenad i härligt höstväder, men allt annat hade varit puckat med tanke på hur sällan det faktiskt är njutbart väder och gymmet är, nu under årets dystra tid, ett ställe jag ändå besöker rätt ofta. I slutet av eftermiddagen kommer jag sedan att byta storstad mot landsbygd och då naturligtvis även byta självsamheten mot familjehäng. Idag har med andra ord varit en helt ovanlig vanlig dag.

För övrigt är det intressant att studera hur man stavar till "Gym" i bestämd form: en Googlesökning ger dryga 56000 svenska träffar på "Gymet" och nära 425000 dito på "Gymmet". Personligen tycker jag att "gymmet" ser fånigt och fel ut, medan "gymet" känns mer korrekt. Språk är sannerligen något vi alla skapar.

Okej, det kanske var lite för mycket begärt av mina kognitiva system att jag skulle drömma något göttigt samma natt som jag sett 2012. Jag drömde att jag åkte fast för fortkörning i 240 km/h och det är det sista jag minns av drömmen innan jag vaknade. Jag minns att jag bad om ursäkt (!) till polisen, men jag minns inte om hon svarade. Jag tror inte det.

2012 var underhållande och förvisso värd både pengar och tid (bio är ju alltid avkopplande), men personligen tycker jag att komedin i filmen förstörde hela allvarligheten. Att ha med humor i en sådan film är väl nödvändigt, men allt hopplöst tokamerikanskt skojande gör nog tyvärr att folk ändå inte låter bli att ta bilen till jobbet (när spårvagnen skulle gå lika bra). Stereotyperna haglar och fördomarna frodas på ett ibland smaklöst sätt filmen genom och USA räddar världen, halleluja! Jag hade hoppats på mer renodlad och genuin seriositet.

För övrigt (lite apropå 2012) är mitt ex svägerska Laura otroligt insatt i Mayakalendern. När jag var i Argentina gjorde hon värsta grundläggande uträkningen av en hel massa olika aspekter av mig ut ett Mayakalenderperspektiv. Hittar tyvärr inte de arken hon ritade på (kan eventuellt ha kastat dem vid något slags katharsis-utbrott), utan ni får nöja er med en smygtitt på "Hej då"-lappen jag fick innan vi skiljdes åt.

Dagen mitt i veckan och jag vaknar till en gråblöt morgon som enligt väderkunniga kommer övergå i en minst lika gråblöt dag, men det gör inte ett dugg för jag börjar dagen men en hyfsat övertygande känsla att det kommer bli en bra dag. Japp, så får det bli.

För övrigt sa jag ju att jag skulle kolla uppmärksamheten hos Systembolagets personal och jag glömde berätta att den inte var helt hundra. 

Jag tycker om när saker har en mening och framförallt när jag ser och begriper den där meningen. Livet blir liksom mer substantiellt då. Jag är nog en person som letar meningar även där man kanske inte kan hitta några betydelsefulla, typ där slumpen (vars närvaro förvisso bär på en viktig mening i sig) avgör eller saker faktiskt "bara händer".

Drömmar är en sån företeelse som jag vill ska betyda något. Jag vill veta! Igår visade Vetenskapens Värld ett superintressant program om drömmar och att välja att lära mig mer om drömmar före studiet av udda människor i serien Ullared var helt rätt (det är ju samma sändningstid). Kanske var det programmet som förlöste massvis med kunskap som i drömmen, tillsammans med tidigare erfarenheter och tankar, kokades ihop till en sjukt spännande men helt obegriplig röra av händelser. Kort version av nattens långfilm: jag var någon form av assistent på ett slags bisarrt meta-multi-dejtinghittepå som min syster (!) var med i. Alltså jag var med och hjälpte till och donade samtidigt som min syster (som i verkligheten är min totala motsats: allt utom singel, men väldigt snygg) dejtade mängder med snygga killar, samtidigt. Givetvis var killarna som min syster dejtade allt från för mig helt okända, till bekanta och nära vänner. Min mamma var med också och hon försökte rädda min halvdöda orkide.

För övrigt är det ju himla skönt att det regnar för då slipper vi ta oss upp och hämta vätskan. 

Skärmdump från Superstart och jag ställer mig frågan: hur tänker folk? Som den ultrakritiska person jag är, är jag naturligtvis medveten om att det är högst ovettigt att tro att internetbaserade "undersökningar" är särskilt användbara eftersom informationen man får ut är i princip värdelös. Men. Av de nästan 4500 personerna som faktiskt svarat på just den där frågan (så vitt jag förstått enbart kan svara på en gång/fråga) har alltså en femtedel svarat att de skulle rösta på Sverigedemokraterna om de vore val idag. What?

Är det då så att ovanligt många Sverigedemokrater använder Superstart och samtidigt valt att svara på frågan (generellt brukar det vara omkring femtusen som svarar på de där frågorna, ofta fler män än kvinnor)? I så fall är det i sig väldigt intressant att fundera kring med tanke på att det på ett riksplan beräknas vara omkring 4 % av de röstberättigade som tänker rösta brunt, även om Superstart givetvis kan användas även av icke-röstberättigade.

Eller, är det så att folk (med eller utan egentlig politisk uppfattning) skojsvarar i stil med "Mohaha, jag svarar Sverigedemokraterna på skoj.." och i så fall varför gör man det? Hur tänker en människa som, om den gör det, svarar oförenligt med verkligeheten? Bland svarsalternativen saknas förvisso "Annat parti" eller liknande, men ändå, man kan ju låta bli att klicka.

Personligen hade jag inte svarat alls om mest korrekt alternativ för min uppfattning inte funnits med.

För övrigt var det bra träning på gymet idag, jag har insett en bunt finesser med Crosstrainingmaskinen och motivationen är på topp. Imorgon har tassen känts bra (alltså smärtfri) i en dryg vecka och jag tänker jogga för första gången på 3 veckor. Sweet.

Jag har ett bisarrt kärlekshat till känslorna som dyker upp hos mig dagar som denna när jag drömmer mig bort från Sverige, allra helst tillbaka till Argentina (bilden är därifrån, februari 2007) men även Spanien skulle väl funka bra. Anledningarna till att jag ibland snurrar in på lusten att sticka härifrån och söka lyckan bland människor som så allsidigt bekräftar mig på ett sätt svennebanan aldrig kommer göra är oklara.

Jag vet inte exakt vad det är som framkallar den där obehagligt påträngande olustkänslan jag ibland, likt nu, känner här i Sverige. Jag får klaustrofobiska attacker av och i Sverige och svenskheten; i bristen på öppenhet, på spontanitet och avsaknaden av den där harmoniskt känslofyllda spänningen som finns mellan människor. Oavsett vad: innan jag ger upp för dagen tänker jag drömma mig vidare på bland annat den här sidan. En vacker dag ger jag upp försöken att passa in i en mall, den svenska, jag aldrig nånsin kommer trivas i.

För övrigt fungerar inte min mobil för röstsamtal, vilket är otroligt upprörande.

En av de finare traditionerna här på bästa västkusten är det traditionella fredagsmyset med färska räkor. Hur man väljer att äta räkorna har jag förstått är högst varierande, men följande saker tycks utgöra ett slags gemensamma nämnare: någon sorts bröd, kokt ägg, någon sorts geggamojja typ majonäs, aioli eller annat liknande. Själva processen verkar vara det viktiga(ste): skalningen. Ungefär 70 % av tiden lägger man nämligen på att skala räkorna, medan 5 % av tiden åtgår för att preparera räkorna på brödet och 5 % för att äta den färdiga kreationen. Resterande 20 % av tiden läggs oundvikligen på att hålla sig någorlunda ren och torr om fingrarna för att kunna ta i vinglaset. Otroligt trevligt och socialt sätt att äta, det gillar jag. Jag är bra på att skala räkor och det är sannolikt för att det är så simpelt att det krävs ungefär två hjärnceller för att klara av det. Rutinen jag har på skalningen (som ändå inte kommer i närheten av de inbitna västkustborna som blixtskalar) kan jag ha fått av att ha slavskalat räkor åt mina föräldrar som jätteofta åt räkor när jag var yngre.

Igår fyllde jag ju år och ägnade min födelsedagskväll åt att räkfredagsmysa med Johanna och Maria, två löjligt fina människor som jag är lyckligt lottad som får ha med på ett hörn av mitt liv. Tack hörni! Tack även till alla andra som på ett eller annat sätt gratulerade mig igår, det är härligt att vara tänkt på.

För övrigt blev det givetvis ingenting av det där horoskoptramset igår, om man inte räknar med att jag som så många gånger innan såg massa snygga killar på gymet. Men det gör jag ju jämt. Ser snygga killar alltså.

Jag fullkomligt älskar siffrorna 1 och 3 tillsammans, talet 13 är lätt snyggast av alla sifferkombinationer. Bakom och med mig har jag (ännu) en hektisk men hyfsat rolig och lärorik vecka och märkligt nog är jag inte alls så tröttsliten som jag kanske egentligen skulle kunna vara. Jag börjar mer och mer inse att min kropp och mitt psyke har en osedvanligt förträfflig anpassnings- och återhämtningsförmåga. Det är bra, riktigt bra.

Faktum är att jag, apropå bra, idag minsann (mer än vanligt) tänker fokusera på bra saker. Bra saker med både mig själv, med andra, med omgivningen och med tillvaron. Idag tänker jag tänka på att jag har mer saker i livet än vad jag saknar. Idag tänker jag, lite mer frekvent än annars, påminna mig själv om hur bra jag är.

För övrigt är det coolt att fylla år på fredagen den trettonde. Idag tänker jag bland annat festa till det med att gå till Regimbolaget bara för att kontrollera om de, när de kollar åldern, är uppmärksamma nog att notera att det är min födelsedag idag.

Jag har många förhållningssätt här i livet. Ett är att alltid vara ärlig och uppriktig mot mig själv och mot andra, ett annat att jag aldrig slutar reflektera över mig själv och vad jag gör (och inte gör). En annan betydelsefull insikt jag uppnått är att man måste trivas med sig själv för att trivas med andra, även om det märk väl inte på något sätt är en garant att man ger upp självsamheten bara för att man råkar trivas med sig själv. Ytterligare ett värdefullt förhållningssätt jag har och som vuxit fram under se senaste fyra-fem åren är att mitt sätt att vara mot min omgivning möjliggör dens sätt att vara mot mig. Omvänt: "Som du är, möjliggör mitt sätt att vara". I en relation (vilken som helst) betyder detta att det är i det relationella rummet som ömsesidiga förutsättningar för fungerande skapas. Det är med andra ord ytterst sällan ens fel att två träter.

På temat: i förmiddags fick jag chansen att lyssna på två förnuftiga människor. Den ena poängterade vikten av att tänka på tanken: att man aldrig ska sluta tänka och att man ska undvika att snöa in sig på en teori i livet för då blir tillvaron trångsynt. Den andra människan pratade om det terapeutiska samtalet och att man enbart genuint kan bekräfta en annan människa under förutsättning att man att man inte speglar sig själv i henne. Man måste vara mogen i sitt eget jag för att kunna se en annan person, annars är risken stor att man enbart speglar sig själv. Så himla värt.

För övrigt är det enkla inte alltid enkelt och 091109 nästan lika estetiskt tilltalande som 090909.

På söndagar brukar jag veckoplanera och schemat jag pusslar ihop brukar vara snyggt översiktigt. Igår gjorde jag annat än vanligt söndagstramsande så jag fick göra mitt veckoschema nu på måndag morgon och det blev inte alls särskilt vackert. Men informativt.

Utöver alla fasta, inplanerade, aktiviteter såsom föreläsningar och annat skolrelaterat finns saker härrörande från mer privata hittepå (som exempelvis jobb, Mentor och Studentambassadörerna). Onsdag-torsdag får jag besök i stugan och fredag förhoppningsvis något liknande. Lägg därtill ett gäng högst privata sysselsättningar som jag inte behöver ta med på själva schemat och (givetvis) knappast tänker delge här. Sen, sist, tänkte jag hinna med mig själv också, träning och sånt.

För övrigt är detta inlägget mycket riktigt en vänlig men bestämd knäpp på näsan på de människor runt omkring mig som på ett syrligt och ifrågasättande häcklar mig för att ha många bollar i luften. Nu hoppas jag framöver åtminstone slippa den ifrågasättande aspekten av häcklandeprocessen, för den syrliga lär jag väl aldrig bli av med.

Min far brukade apropå Mors dag säga att "Det är mors dag varje dag". Klokt. Det borde vara Fars dag varje dag också, men i annat fall är det käckt med en speciell konsumtions- och eftertänksamhetsdag. Jag har hur som helst lämnat bitterheten i Göteborg och tillsammans med och med hjälp av Jerker sjappat till Skåne över dagen för födelsedagskalas för goaste brorsdottern. Fint, det här med familj. Mycket fint.

Jag saknar dig, papsen. Nu är det mer än tio år sedan vi kramades, men det behövs ändå inga speciella dagar för att jag ska tänka på dig.

Jag stiger upp till en blöt fredagsmorgon, men ändå en fredagsmorgon. I natt var jag för pigg för att ens försöka somna och när jag är för osömning för att kunna sova brukar jag passa på att fundera lite. Istället för att kolla tv eller annat strunt lyssnar jag på musik och tänker på att tänka. Igår hade det stockat sig lite i funderingsventilen, men nu är det lugnt.

Fredag betyder att jag skiftar fokus från studier till jobb och just denna helgen kommer bli en barnsligt bra klubbhelg på Ritz. Ikväll börjar vi med vår populära AW och därefter kalasar vi hela natten med Modern Lovers, denna klubbmässiga pangsuccé. Imorgon är det lördag och Klubbindean, konceptet som fått oss att växa och bli så bra. Finns alltså ingen anledning alls för mig att inte jobba. (Tyvärr).

För övrigt kom jag inatt fram till att jag kanske av olika skäl borde tänka mindre och göra mer, alltså sluta upp med att alltid tänka efter före (!) och behöver lite tips på hur man gör.

Jag är inte gjord för kyla. Jag är skapt med nordeuropas sämsta blodcirkulation och hyser dessutom samma geografiska områdes största agg mot snö och allt vad temperaturer under 15 grader innebär. Vinter är med andra ord inte alls min pryl och jag mådde uppriktigt sagt dåligt när nyhetssändning efter nyhetssändning igår hotade med snöområden som skulle leta sig in över landet sönderifrån. Jag blev med andra ord glad som ett barn i morse när jag vaknade och såg att det bara var höstblött och inte snöblött på marken.

Min stackars mor, bosatt i djupa Småland, har däremot fått sin beskärda del av kakan, vilket hon delgav mig via mms:



För övrigt var hetsonsdagen (faktiskt) både rolig och snabbt över, men jag längtar ändå (hör och häpna!) till söndag som är denna veckas enda oplanerade och därmed lediga dag.